”Nu ska här bakas pannekakas,

nu ska här vankas pannekankas,

nu ska här stekas pannekekas.”

Och så tog hon fram tre ägg och kastade dem högt upp i luften. Ett av äggen ramlade ner i huvudet på henne och gick sönder, så att äggulan rann långt ner i ögonen. Men de andra fångade hon skickligt i en kastrull där de gick i kras.

”Jag har alltid hört att äggula ska vara bra för håret”, sa Pippi och torkade sig i ögonen. ”Ni ska få se att det kommer att växa så det knakar. I Brasilien går förresten alla människor omkring med ägg i håret. Men så finns där heller inga flintskalliga. Det var bara en gång som det var en gubbe som var så tokig så han åt upp sina ägg i stället för att smörja dom i håret. Han blev också mycket riktigt flintskallig, och när han visade sej på gatorna blev det sån uppståndelse så radiopolisen fick lov att rycka ut.”

Medan hon talade hade Pippi behändigt plockat bort äggskalen ur kastrullen med fingrarna. Nu tog hon en badborste som hängde på väggen och började vispa pannkakssmet så att det stänkte kring väggarna. Till sist hällde hon det som var kvar i en pannkakslagg som stod på spisen. När pannkakan var färdiggräddad på ena sidan kastade hon den halvvägs upp i taket så att den vände sig i luften och fångade den sen på laggen igen. Och när den var färdig kastade hon den tvärs över köket direkt på en tallrik som stod på bordet.

”Ät”, skrek hon, ”ät, innan den kallnar!”

Och Tommy och Annika åt och tyckte att det var mycket god pannkaka.

”Usch, mamma, vad allting är tråkigt”, sa jag.
”Är det”, sa mamma. ”Det har jag inte märkt.”
”Jo, för det bara regnar jämt och jämt”, sa jag. ”Jag vet inte vad jag ska göra.”
”Om jag vore som du skulle jag ta och baka en sockerkaka”, sa mamma.

Det sa mamma precis som om hon trodde att jag kunde baka sockerkakor. Men inte kunde jag det, åtminstone hade jag aldrig försökt. Men tänk i alla fall! Jag bakade en sockerkaka alldeles själv, och det en som var riktigt god ändå. Fast mamma sa förstås hur jag skulle göra. Så här gjorde jag. Först vispade jag ihop två ägg och två kaffekoppar socker i en skål. Jag vispade länge, och det var roligt. Sen smälte jag en stor klick smör i en kastrull och blandade ihop det med det andra joxet. Och sen hade jag i mjöl och mjölk, jag kommer inte precis ihåg hur mycket. Rivet citronskal och jästpulver hade jag också i. När jag bakade hade jag ett vitt förkläde på mej och en vit snibb om håret. O, vad det var spännande när mamma tog ut min sockerkaka ur ugnen! Hon välvde upp den på en ren handduk. Och den var alldeles ljusbrun och pösig. Inte visste jag att jag var så fin på att baka sockerkakor. Mamma tyckte att jag skulle bjuda Lasse och Bosse på lite sockerkaka och saft. Och det gjorde jag. Dom blev så glada. Och väldigt häpna också, när jag sa att det var jag som hade bakat sockerkakan.