Emil i Lönneberga hette en pojke som bodde i Lönneberga. Han hade runda, blå ögon, ett runt ansikte och ljust, ulligt hår. Alltihop såg snällt ut på något sätt, så man kunde tro att Emil var en riktig liten ängel. Men det skulle man bara inte inbilla sig. Fem år var han, vild och envis och stark som en liten oxe, och han gjorde hyss nästan varje dag.