"Egentligen menar Michel bara väl - och så är det bara en fånig olycka att han blir full på små grisar och tuppen med jästa körsbär. Och också att han, efter att ha blivit omvänd till ett nyktert liv med godtemplarerna, nästan sätter pastorn i brand med sitt förstoringsglas... Men i hjärtat är Michel en duktig pojke, och när han sitter i snickarboden igen och har ristat sin hundratrettionde träfigur, ber han innerligt: "Kära Gud, låt mig sluta med mina ofog! Fråga gärna Michel Svensson – Katthult – Lönneberga.” Översättare: Karl Kurt Peters"