Teater
Varje dag spelas Astrid Lindgrens verk på teaterscener runt om i världen. Astrid Lindgren skrev själv teater-manus av många av sina böcker. Hennes engagemang i pjäserna var starkt och hon hade tydliga uppfattningar om hur hon ville att de skulle spelas för att bli så bra som möjligt. Att följa upp den kvalitetsambitionen är ett av våra ansvar.
Förutom Astrids egna teatermanus finns det många andra som gjort dramatiseringar av böckerna. De flesta av hennes berättelser finns tillgängliga som teatermanus i en eller flera godkända versioner. Vissa manus är speciellt framtagna och anpassade till barngrupper och amatörgrupper med många skådespelare.
Teaterförlaget har manus och hjälper till
För den som sätter upp en pjäs och spelar för offentlig publik är det viktigt att inte få konkurrens av samma eller liknande pjäs vid ungefär samma tid och på samma plats. För att hålla ordning på alla förfrågningar och spelrätter har vi hjälp av teaterförlag. De har tillgång till alla godkända manus och hjälper till att välja rätt manus till den som vill sätta upp en pjäs.
Hitta rätt teaterförlag
Så här gör du som vill sätta upp en pjäs
1. Innan en pjäs framförs offentligt måste du ta reda på om rättigheterna är lediga och hitta ett manus som du kan använda. Alla godkända manus hittar du hos våra förlag.
2. Om rättigheterna är lediga så får du ett antal manus till påseende av förlaget. Av dessa väljer du vilket du vill använda.
3. När en dramatisering är vald skrivs kontrakt med teaterförlaget. I kontraktet som skrivs framgår vilka rättigheter och skyldigheter som gäller, samt hur allt ska redovisas.
4. Om det inte finns något färdigt manus skrivet baserat på den bok du vill spela, så ansöker du om lov hos Astrid Lindgren Aktiebolag att få göra en egen dramatisering. Att få tillstånd att skriva ett nytt manus är inte självklart eftersom det är en komplicerad process. De teateransvariga på Astrid Lindgren Aktiebolag gör först en bedömning om det behövs ett nytt manus på berättelsen och om manusförfattaren har förutsättningar att skriva ett tillräckligt bra manus. Om så är fallet läser de manuset och jämför med boken så att dramatiseringen i alla avseenden håller sig tillräckligt nära Astrid Lindgrens originalverk och intentioner.
“Det kan finnas saker i en bok som b a r a barn tycker är roligt, det kan också med fördel finnas sånt som både barn och vuxna tycker är roligt, men det får i en barnbok absolut inte finnas nånting som bara vuxna tycker är roligt, för det är oförskämt mot barnet – som ska läsa boken.”
Astrid Lindgren i brev till en manusförfattare, ur Astrid Lindgrens arkiv, 1989Att skriva ett nytt manus
Det som är viktigt att tänka på för den som vill skriva ett nytt manus är att man känner igen hela historien och att man tar vara på författarens sätt att uttrycka sig.
Känslan i pjäsen ska helst vara densamma som i boken.
Grunden är förstås att alltid utgå från barnen. Astrid tyckte verkligen att det var oförskämt mot barn att skriva in saker som bara är riktade till vuxna, till exempel skämt eller svåra ord.
Astrid har ofta beskrivit sina karaktärer genom deras repliker, det innebär att det spelar roll vem som säger vad.
Astrid var noga med att andra inte skulle ta hennes berättelser som utgångspunkt för att sedan göra en historia med alltför stora friheter jämfört med hennes original. Man behöver förstås inte ha med allt som står i en bok, men man får inte lägga till händelser, personer eller platser av betydelse, som inte finns med i det som Astrid skrivit.
Olika karaktärer, ur olika böcker, kan aldrig blandas i samma föreställning.
“Döden och kärleken är det stora människan upplever, det intresserar alla åldrar. Man ska inte skrämma barn till ångest, men de behöver likaväl som en vuxen uppröras av konst.”
Astrid Lindgren i Dagens Nyheter den 8 september 1959Specialregler för skolor och daghem
Om Astrid Lindgrens böcker inspirerar barn i en skolklass att skriva en pjäs, som inte är precis som berättelsen är skriven i böckerna, kan man i en sluten grupp känna frihet att upptäcka glädjen i detta. En skolklass eller dagisgrupp med barn kan ha jättekul i klassrummet och får i sin privata sfär göra vad de vill med berättelserna. Men om lärare skriver manus till sina elever är det Astrid Lindgrens historia som ska förmedlas och inte något annat.