Från Astrid Lindgrens lägenhet på Dalagatan 46 har man utsikt över Vasaparken. Här promenerade Astrid ofta och här lärde hon känna vänner för livet. De lärde känna varandra som unga mammor, men fortsatte att mötas i Vasaparken även sedan barnen växt upp. Ännu på 1990-talet kunde man se Astrid arm i arm med en av dessa ”parktanter” som hon kallade dem.

Det var också i Vasaparken som hon en vårvinterdag i mars 1944 halkade på en isfläck och blev liggande med en stukad fot. För att få tiden att gå skrev hon ner berättelserna om Pippi.

Efter Astrid Lindgrens död fick den del av Vasaparken som ligger direkt utanför hennes hem namnet Astrid Lindgrens terrass.

Tre trappor upp i ett hus på Karlbergsvägen bor Göran som är sjuk och kanske aldrig mer kommer att kunna gå. Men på kvällarna kommer den flygande herr Liljonkvast och tar med Göran på äventyr i Stockholmsskymningen.

Herr Liljonkvast var en vänligare föregångare till Karlsson på taket. Namnet hade Astrid Lindgrens dotter Karin hittat på. Berättelsen I Skymningslandet finns med i novellsamlingen Nils Karlsson-Pyssling och finns också som bilderbok.

En dag knackar det på dörren till Gunnars klassrum i Gustaf Vasa folkskola i Stockholm. Det är Peter och Petra. De hör till småfolket och bor i en jordkula under en gran i Vasaparken. Berättelsen om Peter och Petra är publicerad i novellsamlingen Nils Karlsson-Pyssling. Den är också utgiven som bilderbok.

Astrids dotter Karin gick i samma skola, som ligger på Karlbergsvägen 34.

Till Atlasgatan 9 flyttade Astrid tillsammans med en väninna 1929. Runt hörnet bodde hennes blivande man Sture Lindgren, på Vulcanusgatan 12. Efter deras bröllop 1931 flyttade de in i en gemensam lägenhet i samma port där Sture bott.

I böckerna om Karlsson på taket har Stockholm en framträdande roll. Det står inte i böckerna var i Vasastan Lillebror och Karlsson bor (”ett alldeles vanligt hus på en alldeles vanlig gata i Stockholm”) men det har antagits att det är i Atlasområdet.

I slutet på 1980-talet besökte Astrid familjen Lindgrens gamla lägenhet på Vulcanusgatan. Den beboddes just då av en herr Karlsson, som var takläggare!

När Astrid Lindgren flyttade till Stockholm var hon fattig och ensam. Böckerna på stadsbiblioteket på Sveavägen hjälpte henne att hålla humöret uppe. Men hennes första besök gick inte så bra – hon fick inte låna böcker eftersom hon inte ännu hade något lånekort. ”Hade jag bara böcker, så klarade jag mig bra utan människor, men här stod nu denna stenhårda blonda kille och sa att några böcker kunde jag inte få, undra på att jag grät! Nu var det väl så att jag var utsvulten inte bara på böcker, i någon mån var jag utsvulten också på mat, man gråter lättare då” har Astrid Lindgren berättat.

När Olle Hellbom skulle filma Karlsson på taket (1974) letade man länge efter en bra plats för Karlssons hus. Till sist fann man takterrassen på Centralbadet på Drottninggatan. Här byggde man upp ett landskap med skorstenar, vindskupor, ventilationstrummor och antenner. Det går att besöka terrassen på somrarna som gäst på Centralbadet, men inga spår av filmen finns kvar.

Astrid Lindgren-sällskapet ordnar vandringar i Vasastan, mera information finns på deras hemsida.

Astrid Lindgren skrev tre böcker om den unga kvinnan Kati och hennes resor till Amerika, Italien och Paris. Den andra boken om Kati handlar om resan till Italien men också om hennes liv i lägenheten, ”dubbletten”, på Kaptensgatan i Stockholm, som hon delar med väninnan Eva. Bostaden hade en direkt motsvarighet i verkligheten: sommaren 1927 delade Astrid en dubblett på Kaptensgatan 11 med en väninna.

Trots sin reslust är Kati mycket förtjust i sin hemstad:

”Stockholm om sommaren, o, det tycker jag om! Sitta på Konserthustrappan under lunchrasterna och sola sig, dricka en kopp kaffe i Berzelii park om kvällarna och höra musiken från Berns, gå på någon bio [...], är inte det underbara sensationer alltihop?”

Här bor herr Liljonkvast, i berättelsen I Skymningslandet. ”Där ute vid Blockhusudden, alldeles avskilt från andra hus, låg en liten, liten gulmålad villa med en syrenhäck omkring.”

I novellen beskrivs Görans och herr Liljonkvasts flygtur över Djurgården och Stockholm så här: ”Vi flög över Djurgårdens ekar och högt över det blänkande vattnet i Djurgårdsbrunnsviken och högt över staden, där ljusen nu började tändas i alla hem. Jag har aldrig vetat att det fanns nånting så vackert som den staden där under mina fötter.”

Junibacken i Stockholm är ett lekfullt museum med barnboken i centrum. Här kan man uppleva många av de figurer och miljöer som Astrid Lindgren berättat om i sina böcker, men också träffa andra barnboksfigurer och se barnteater.

När Astrid Lindgren första gången fick höra talas om projektet så tyckte hon att det var nog klokt och bra, men något ”Astrid Lindgren-hus” ville hon rakt inte veta av. En plats där andra barnboksförfattare och illustratörer kunde lyftas fram och inspirera, det gick däremot bra. Och så blev det.

Utanför Junibacken finns en staty av Astrid Lindgren, av skulptören Hertha Hillfon.

Sommarhuset Stenhällen i Furusund i Stockholms skärgård köptes ursprungligen av Astrids svärföräldrar. Här kom hon att tillbringa somrarna i över 60 år. När hon fortfarande arbetade på Rabén & Sjögren hade hon alltid tre månaders sommarledighet. Då bodde hon i Furusund och skrev.

Astrid Lindgren tyckte att det var viktigt att känna till de miljöer hon skrev om. Efter 30 år i Furusund kände hon sig mogen för att skriva om Stockholms skärgård: det blev boken, tv-serien och filmerna om barnen på Saltkråkan. ”Saltkråkan” var från början namnet på familjen Lindgrens segelbåt som låg förtöjd vid huset i Furusund. Astrid Lindgrens familj tillbringar fortfarande somrarna här.

När det står klart att Snickargården på Saltkråkan håller på att säljas till en rik direktör hoppar Melker, Johan, Niklas, Pelle och Tjorven på båten till Norrtälje i ett sista försök att övertala ägarinnan till Snickargården att sälja till familjen Melkerson istället. Väl framme i Norrtälje beordrar Melker Pelle och Tjorven att sitta still på en bänk medan de andra letar efter fastighetsmäklaren Mattsson. Men Tjorven har andra planer.

”Tjorven var missnöjd. Norrtälje som var så roligt, hon hade varit här flera gånger med mamma och pappa, hon visste hur mycket spännande och intressant det fanns att titta på. Och så skulle man sitta här fastspikad vid en bänk och vara hungrig dessutom.”

Scenerna i den lilla staden i filmerna Kalle Blomkvist – Mästerdetektiven lever farligt (1996) och Kalle Blomkvist och Rasmus (1997) är inspelade i Norrtälje.