Ungdomen
Om Astrid Lindgrens barndom var en lycklig tid, så var ungdomsåren desto dystrare. ”Tonåren var som ett tillstånd bara, tonlöst och livlöst, jag var ofta melankolisk. Sen tyckte jag som de flesta att jag var så ful, och aldrig var jag förälskad heller. Alla andra var alltid förälskade…”
Astrid har berättat att hon mindes så tydligt när barndomen tog slut och hur fruktansvärt det var att inse att man inte kunde leka längre: ”Jag minns det så tydligt. Prästens dotterdotter lekte vi alltid med när hon kom till Näs på ferierna. Men en sommardag när hon kom och vi skulle börja leka i vanlig ordning, så upptäckte vi plötsligt att vi inte kunde leka längre. Det gick bara inte. Det kändes fånigt och sorgligt, för vad skulle vi göra när vi inte kunde leka?”
Men tonåren var också en tid av utveckling och revolt. Astrid Lindgren såg alla filmer och teaterpjäser som visades i lilla Vimmerby. Hon tyckte också mycket om att dansa – både till traditionell musik och till den nya populära jazzmusiken. ”Jag genomgick en kolossal förändring och blev hastigt och lustigt vad som på den tiden kallades en jazzböna.”
Som första kvinna i den lilla staden klippte Astrid håret kort. Det väckte stort uppseende och folk hon mötte på gatan bad henne att ta av sig hatten så att de kunde se spektaklet. Hanna och Samuel August var måttligt roade – ”När jag väl kom hem och satte mig på en stol i köket blev det alldeles tyst. Ingen sa ett ljud, de bara gick runt mig under tystnad.”
Från Vimmerby till Stockholm
Som sextonåring, efter sin examen, blev Astrid Lindgren anställd på Vimmerby Tidning. Hon läste korrektur och skrev små notiser och korta reportage. Chefredaktör för tidningen var Reinhold Blomberg och han hade redan tidigare uppmärksammat Astrids begåvning. Men Reinholds förtjusning i Astrid sträckte sig längre än till hennes skrivförmåga. Våren 1926 insåg Astrid Lindgren att hon var med barn.
Att bli gravid som nittonårig ogift kvinna var en stor skandal som skulle dra vanära, inte bara över Astrid själv, utan över hela hennes familj. Reinhold Blomberg låg dessutom i en uppslitande skilsmässa och var far till sju barn. Det fanns inga andra alternativ för den unga Astrid än att lämna Vimmerby och åka till Stockholm.
”Aldrig har så många skvallrat om så lite, åtminstone inte i Vimmerby. Att vara föremål för det skvallret kändes ungefär som att ligga i en ormgrop, och jag beslöt att lämna den gropen fortast möjligt.”
Första året i Stockholm
Astrid Lindgrens första år i Stockholm var hemska – fattiga och ensamma. Hon bodde inneboende i ett rum på Östermalm och utbildade sig till sekreterare på Bar-Lock-Institutet. Astrid och Reinhold Blomberg höll kontakten och planen var att de skulle gifta sig så snart Reinholds skilsmässa var klar.
Den 21 november reste Astrid Lindgren till Köpenhamn för att föda sitt barn. Rigshospitalet där var det enda sjukhus där man inte behövde uppge faderns namn vid förlossningen. Astrid hade hittat en familj där hon kunde bo och som också kunde ta hand om hennes barn fram tills hon kunde ta hem det till Sverige. Familjen hette Stevens och bestod av mamman Marie Stevens, hennes son Carl och en svensk inackorderad pojke på några månader som hette Esse. Esses mamma hade precis som Astrid blivit med barn utanför äktenskapet.
Lasse
Astrid Lindgrens son Lars, Lasse, föddes den 4 december 1926 och Astrid tillbringade de första veckorna tillsammans med honom innan hon reste för att fira jul hemma hos familjen på Näs som vanligt – allt för att inte skvallret i Vimmerby skulle få ytterligare näring. Hon återvände sedan till Stockholm och återupptog sin sekreterarutbildning på Bar-Lock-Institutet. Läs vidare om Lasse
Bar-Lock-Institutet
Bar-Lock-Institutet var en privat skola i Stockholm, uppkallad efter en amerikansk skrivmaskin. I kurserna ingick maskinskrivning och stenografi, men också bokföring, handelsräkning och handelskorrespondens på olika språk. Eleverna bestod av unga kvinnor som ofta kom från andra delar av landet. Under studierna bodde Astrid Lindgren på ett pensionat på Artillerigatan i Stockholm, där bodde flera unga kvinnliga studenter som umgicks flitigt på kvällar och helger.
Astrids första sekreterarjobb fick hon 1927, på Svenska Bokhandelscentralens radioavdelning där hon svarade på klagomål från kunder som inte riktigt förstod hur de skulle få sin nya radioapparat att fungera. Radion var den nya ”heta” teknikprylen i svenska hem och alla i framkant ville ha en egen.
Stenografi
Astrid Lindgren stenograferade alla sina manus. I Astrid Lindgren-arkivet och på Svenska Barnboksinstitutet i Stockholm finns 670 bevarade stenogramblock som innehåller originalmanuskript och bearbetningar av hennes produktion från 1940- till 1990-talet. Den stenografi som Astrid Lindgren skrev, Melins system, lärde hon sig under sin sekreterarutbildning på Bar-Lockinstitutet 1926–27. Denna typ av snabbskrift som bygger på fonetiskt tecknade ordbilder var standard i Sverige och praktiseras fortfarande i Sveriges riksdag. Vinsterna för henne i att författa på stenografi låg sannolikt framför allt i det praktiska: möjligheten att arbeta muntligt, att arbeta flexibelt, att fånga en tanke i flykten, att processa stora material, att arbeta om snabbt och effektivt. Läs vidare: Stenografi - ett eget rövarspråk
Resorna till Köpenhamn
Vartenda öre Astrid Lindgren kunde skrapa ihop la hon på sina resor till Köpenhamn för att hälsa på Lasse.
Hon levde fattigt och höll sig vid liv tack vare matkorgarna som familjen skickade från Näs.
”Det är en exclusiv njutning att skära sig en ordentlig brödskiva, därefter pålägga Vimmerbyortens prima mejerismör och så till sist en skiva av mammas ost för att på sistone förtära det. Denna njutning upprepas varje morgon, så länge det finns något kvar i korgen.”
1928 fick Astrid jobb på Kungliga Automobil Klubben (K.A.K) där Sture Lindgren blir hennes chef. Hon reser till Köpenhamn var tredje månad och skriver ofta brev till Marie Stevens och Lasse. I svaren får hon veta hur Lasse växer och utvecklas. Det är också nu Astrid definitivt bryter med Reinhold Blomberg, hon kan inte tänka sig att leva med honom i Vimmerby och bli mor till hans sju barn – varav några var jämnåriga med henne själv.
I december 1929 blir Marie Stevens inlagd på sjukhus för hjärtbesvär. Astrid reser ner till Köpenhamn för att hämta hem Lasse. Han är då tre år, pratar danska och betraktar familjen Stevens som sin familj. När han förstår att han inte kommer att få återvända dit blir han förtvivlad, ”då la han sej framstupa över en stol och grät tyst. Alldeles tyst, som om han insåg att det tjänar ändå ingenting till, de gör med mig som de vill i alla fall! Den gråten gråter ännu i mej och kommer väl att så göra i alla mina livsdagar. Kanske är det för den gråtens skull som jag så häftigt har tagit barnets parti i alla sammanhang…”
Lasse kommer till Stockholm
När Lasse kommer till Stockholm har han kikhosta och hostar hela nätterna. Astrid försöker desperat hålla ihop tillvaron och sköta sitt sekreterarjobb men inser snart att det inte går. Hennes mamma Hanna föreslår att han ska komma och bo på Näs och i maj 1930 reser Astrid till Vimmerby med sin son. Med häst och vagn far de genom Vimmerby för att öppet markera att Lasse hör till familjen och få slut på allt skvaller. I ett år blir Lasse kvar på Näs och tas om hand av Hanna och Samuel August och Astrid syskon Gunnar, Stina och Ingegerd.
Mer om Lasse
Sture Lindgren
I Stockholm uppvaktas Astrid allt flitigare av sin chef Sture Lindgren, som blivit förälskad i sin anställda och bestämt sig för att skilja sig från sin fru. Våren 1931 gifter de sig och flyttar in i en tvåa på Vulcanusgatan vid S:t Eriksplan i Stockholm. Äntligen kan Astrid hämta hem Lasse för gott.
Läs mer om Sture Lindgren:format(webp)/)
:format(webp)/)
:format(webp)/)