"Men när de sedan kom in i det julfina köket i Katthult och Emil hade tänt fem stora grenljus som speglade sina lågor i väggarnas nyskurade kopparbunkar så att allt bara glänste och glimmade, då blev de först alldeles tysta, och Stolle-Jocke trodde att han redan hade kommit till himlen.

Och kalas blev det. Emil och Alfred och lilla Ida hjälptes åt att kånka fram ur skafferiet så mycket de orkade bära.

Och nu vill jag du ska veta vad som stod på köksbordet i Katthult den här annandagen, när de hade burit färdigt.

Där stod:

Ett fat med palt

Ett fat med fläskkorv

Ett fat med sylta

Ett fat med leverpastej

Ett fat med bräckkorv

Ett fat med köttbullar

Ett fat med kalvkotletter

Ett fat med revbensspjäll

Ett fat med grynkorv

Ett fat med potatiskorv

Ett fat med sillsallad

Ett fat med salt kött

Ett fat med rimmad oxtunga

Ett fat med hackekorv

Ett fat med stora julskinkan på

Ett fat med stora julosten på

Ett fat med limpbröd

Ett fat med sirapsbröd

Ett fat med fint rågbröd

En stånka enbärsdricka

En kanna mjölk

En karott med risgrynsgröt

En bunke med ostkaka

En skål med katrinplommon

Ett fat med äppelkaka

En skål med vispgrädde

En skål med jordgubbssylt

En skål med ingefärspäron samt

En liten helstekt spädgris garnerad med sockerkristyr.

Det var allt, tror jag. Jag kan inte ha glömt mer än tre, högst fyra saker, nåja, säg fem då för säkerhets skull, men annars har jag fått med allt.

Och de satt kring bordet, alla de små hjonen från Lönneberga fattigstuga, mycket tåligt satt de där och väntade, men för varje fat som bars fram tårades deras ögon alltmer.

Till sist sa Emil:

”Var så goda och hugg in nu!”

Och då högg de in, sannerligen, det gjorde de och det så att det susade om det!"