Första gången Pippi Långstrump nämndes var när Astrids dotter Karin var sju år gammal, 1941. Karin låg sjuk i lunginflammation och ville att mamma skulle berätta en saga. En kväll sa hon ”Berätta om Pippi Långstrump” och uppfann i samma stund det som skulle bli en av världens mest välkända barnboksfigurer. ”Eftersom det var ett märkligt namn blev det också en märklig flicka”, sa Astrid Lindgren. Under flera år hittade hon på nya historier för Karin och hennes vänner.

Anti-auktoritär och förlösande

När boken om Pippi Långstrump skrevs pågick en debatt i Sverige om ungdomens förvildning, en debatt som pågått länge och som man kan utgå från att Astrid var väl medveten om. Hon hade redan 1939 skrivit en insändare i DN med titeln ”ungdomens revolt”. Att Astrid skrev boken om Pippi var inte tänkt som debattinlägg, även om Astrid var väl medveten om bokens uppstudsighet. För många barn var Pippi befriande och förlösande och en härlig kontrast till de ganska auktoritära uppfostringstankar som då var gällande.

"Smaklös och sinnessjuk"

När boken kom ut 1945 fick den ett mycket positivt mottagande, men efter något år var det en professor i psykologi och pedagogik, John Landquist, som tyckte att Pippi Långstrump var smaklös, att hon betedde sig sinnessjukt och han var rädd att andra barn skulle inspireras och härmas och hälla socker på golvet. Då lät andra tvivlare också höra av sig och debatten om Pippi blossade upp. I tidningen Husmoderns debattserie om barnuppfostran fick Pippi sig en känga av Eva Sällberg, sekreterare i utrikesdepartementets pressrum. Sällberg var motståndare till ”fri uppfostran” och Pippi hade ju inte ens fått en fri uppfostran, utan var helt i avsaknad av uppfostran. Det var då Astrid la sig i debatten och försvarade alla barn som bara, i trygghet, vill undersöka världen. Astrid skrev att man borde visa barnen samma hänsyn som man gör vuxna och myntade sedan uttrycket som har kommit att citeras otaliga gånger: ”Ge barnen kärlek, mera kärlek och ännu mera kärlek, så kommer folkvettet av sig själv”.

1995 startade debatten igen då kristdemokraten Carin Stenström gav Pippi-kulten skulden för ungdomars brist på mognad, att självfixering och självupptagenhet förhärligades och att denna Pippi-dyrkan ställde normalt beteende på ända.

N-ordsdebatten

Bilden av Pippi i 2000-talets Sverige och Norden har präglats av den s k n-ordsdebatten. Ordet neger förekommer på många ställen i böckerna, främst när det handlar om Pippis pappa som är kung över kurrekurredutterna, ett folk som bor på en ö i Söderhavet. Sedan böckerna skrevs på 40-talet har ordet kommit att ifrågasättas och uppfattas numera som mycket kränkande och rasistiskt.

SVT beslöt 2014 att klippa bort ordet ur tv-serien Pippi Långstrump, vilket orsakade en enorm debatt med högröstade åsikter från alla möjliga håll. Många försökte använda Pippi som slagträ för att föra fram egna agendor som kanske inte hade så mycket med barnbokskaraktären att göra.

Den huvudsakliga frågan handlar dock om huruvida det är rätt att ändra i ett verk när upphovsmannen är död. Efter många överväganden beslöt Astrid Lindgrens familj och Astrid Lindgren Aktiebolag tillsammans med förlaget Rabén & Sjögren att byta ut ordet i alla nya svenska upplagor av böckerna. Den största anledningen var att man ansåg att det inte går att fortsätta ge ut böcker som riskerar att göra barn som läser dem ledsna och kränkta. Så här kommenterade Astrid Lindgren själv i en personlig intervju gjord av Elisabeth Frankl. Frågan var om Astrid Lindgren skulle skrivit Pippi Långstrump annorlunda 1970, då intervjun gjordes:

”Ja, jag skulle ta bort en massa idiotier. […] Spiksäkert är att jag inte skulle ha gjort Pippis pappa till negerkung! En vit kille som kommer till Söderhavet och sätter på sig bambukjol[!] Men det är ju inte så att jag tänkte att vi är så överlägsna dom svarta så att om vi kommer till Söderhavet blir vi genast kungar. Det är några som har tyckt att detta var en sådan oerhörd rasism. Vad dom än kan säga om mig personligen, om dom tror att jag har några som helst rasistiska tendenser så är det fel. Och det hade Pippi inte heller. Men tiderna har ändrats och i dag skulle jag inte gjort honom till negerkung. Han skulle antagligen varit sjökapten eller pirat.”

Flera andra förlag i andra länder har också gjort redigeringar i böckerna, men då det handlar om översättningar är frågan inte lika känslig eftersom nyöversättningar av äldre böcker görs hela tiden.

Duktiga Annika

En annan nutida Pippi-relaterad debatt har handlat om den duktiga flickan Annika i motsats till den vilda och fria Pippi, och vilken av dessa kvinnotyper vårt samhälle premierar. Även i andra delar av världen blossar debatt upp – i Kina 2008 ifrågasattes Pippis sätt att behandla poliserna. Helt säkert är att varken Pippis popularitet eller hennes förmåga att väcka uppståndelse verkar ha avtagit sedan 1945.