1963 gavs den första boken om Emil i Lönneberga ut. Berättelserna om pojken som gjorde så mycket hyss på gården Katthult i småländska Lönneberga runt förra sekelskiftet blev några av Astrid Lindgrens allra mest älskade. Det blev totalt tre kapitelböcker och sju bilderböcker, alla illustrerade av Björn Berg, och i och med filmatiseringarna på 70-talet kom också de kända visorna med texter av Astrid Lindgren och musik av Georg Riedel.

Alla vill vi ha en bättre värld, lära oss att leva i harmoni och bli våra bästa jag. Men hur skulle det gå till, och var ska vi i så fall börja? Astrid Lindgren menade att vi måste börja från grunden. Med barnen. När barn upptäcker världen blir det inte alltid som vuxna har tänkt sig.

Ett barn kan bli både klokare och gladare av att leva som Astrids Emil. Han är, som de flesta barn, god och hjälpsam, och lär sig av finurliga upptåg, av att i leken ställa till det och lösa det på underfundiga vis. Ibland går det inte som planerat. Men det är också en del av att vara barn och växa upp.

Så om barnet (hujedamej!) kommer hem med skrapsår och en halt höna i famnen, döljer gevär i modell trä under sängen och bränner veckopengen på smågodis. Oroa dig inte. Sätt inte stopp för barnets alla hyss, uppmuntra och häng med i upptågen. Hyss är bra.

Barn som får vara barn gör världen bättre.